onsdag 2 januari 2019

2018

Jahapp, så var 2019 här. Nyåret, den ökända dagen då vi sitter och planerar att göra allt det där vi lovade göra förra året men inte gjorde. Vi är så inspirerade och motiverade, fast vi alla vet att vi ändå ger upp innan februari. Nyåret är den där dagen då vi bara tänker på oss själva och våra förhoppningar och önskningar för nästa år. Ni vet, en vecka efter den mest osjälviska dagen på året då vi bjuder alla på god mat, donerar till välgörenhet, säger ”inga presenter i år” men ändå spenderar vi alla våra besparingar, skatteåterbäringen, hela lönen, tar lån och säljer tvättmaskinen för att kunna köpa presenter åt varandra. 


Ännu ett år har vi alltså klarat av. Mitt 2018 har bestått av bra, dåliga, underbara, hjärtskärande, spännande och underhållande erfarenheter och det känns som att jag mognat en hel livstid. 


Jag har upplevt svek, orättvisa, hot och blivit djupt och oförglömligt sårad av såna som betytt så otroligt mycket för mig under flera år. Samma människor som i princip räddade mitt liv var dom som lika snabbt kunde få allt det ogjort.

Och det är jag så tacksam för. Tack vare det har jag insett mycket om mig själv, jag tvingades reflektera över mig själv, min omgivning, min framtid, mitt förflutna, min inverkan på andra, mina styrkor och svagheter. Det gav mig en bra anledning att jobba på mig själv. 


Mina framtidsmål förändrades och jag insåg hur mycket jag kan åstadkomma när jag ger mig fan på det. Det var en vändpunkt i mitt liv och trots att det fortfarande är ett oavslutat kapitel och troligen kommer finnas i bakhuvudet så länge jag lever, så var det pushen jag behövde för att ta steget ut i världen. Jag startade en egen förening med mina vänner, något jag velat göra sedan många många år tillbaka. Det har varit svårt, det har funnits motgångar och många gupp i vägen. Men vi har också träffat ärligt goda människor med samma mål som oss.


Självständighet är också något som jag jobbat mycket på under det gångna året. Som många av er säkert vet så har min mamma flyttat och jag bor ensam i huset med mina fem pälsbarn. Nästan alla som som hört det är oroliga, flera tror nog att jag inte klarar mig själv och andra har till och med påstått att min mamma är en dålig förälder.

Sanningen är väl den att jag är i princip självständig när det kommer till boende, min rullstol och mitt rörelsehinder utgör inga större problem. Huset är ju dessutom renoverat för att vara framkomligt. Jag kan städa, laga mat, gå ut med hunden, och jag gjorde alla dessa saker även när mamma bodde här. Några få problem har jag stött på, som att byta gardiner eller hänga upp julbelysningen utomhus. Men det finns vänner och assistenter som hjälper till med sånt. Det känns ibland som att folk ser min rullstol och utgår ifrån att jag är fullkomligt hjälplös, när jag egentligen är kapabel till det mesta. 

Att bo själv har också hjälpt mig att inse saker om mig själv. Jag har hela mitt liv förlitat mig på andra, både fysiskt och psykiskt. Trots att jag trivs bra ensam så har jag svårt att ta initiativ och bestämma, även om det är mig själv det gäller. Att bo själv är nog inte riktigt så glamoröst som folk säger när diskhon är full med disk och det finns ingen man kan be att diska... 


Skämt åsido så har 2018 varit helt okej. 4 av 5 solar. Jag skulle inte göra det igen, men jag ångrar det inte heller. 

Jag är tacksam för mina vänner, jag är tacksam för min mamma och hennes tålamod när jag ringer och frågar hur man kokar mannagrynsgröt, jag är tacksam för min (lille)bror som håller mig uppdaterad med memes samt är lite av en förebild eftersom han bott själv i två år redan. Men mest av allt så är jag tacksam för mig själv. För att jag under 2018 lärt mig uppskatta mig själv lite mer och vågat tro på mig själv, något jag aldrig någonsin gjort förr. Jag är tacksam för att jag ignorerat rösten som säger att jag inte klarar det och att jag inte är värd det och när jag väl gör något så är det inte bra nog. Jag är tacksam för att jag inte gav upp, och för att jag vågar gå in i 2019 med förväntning istället för rädsla och oro. Bring it on, bitches. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna en kommentar!