Ja, usch. Imorgon är det måndag, men efter måndagen brukar det flyta på ganska bra.
Idag är familjens officiella hälsa-på-pappa-dag, varje söndag åker vi dit och ibland inne i veckan också. Min pappa har ju samma sjukdom som mig och min bror, men har också Alzheimer. Nu på senare tid har han också fått epilepsi, och han har haft 2 svåra anfall som krävt att han är på sjukhus ett par dagar.
Jag saknar honom ganska ofta, han har ju alltid varit hemma med oss och när han plötsligt måste flytta bort för alltid blir det jättejobbigt. Och sen när man hälsar på honom är han sällan sig själv pga Alzheimern, och då är det ännu jobbigare.
Hela den sjukdomen är ett grymt sorgearbete för familjen och närstående, man kan ju i princip säga att hans personlighet (själ, om ni så vill) dör bort och det är bara kroppen kvar. Hans humor är nästan borta, om ett par veckor, månader eller förhoppningsvis år, så vet han inte längre vem vi är. Och han är ju ändå min pappa, så vissa dagar när jag tänker extra mycket på hur han kommer att bli i framtiden så saknar jag honom på samma sätt som man saknar en person som gått bort. Jag kan ju krama honom, säga att jag älskar honom osv men ofta får jag inga svar eller reaktioner. Men jag hoppas att han hör mig.
Kom ihåg att kommentera,
rösta på min poll och visa
dina reaktioner för
mitt inlägg där nere ;)
Facebooksidan - Gå in och gilla :)
Trist nog har jag förstått att alla inte kan få hur långt hår som helst. Vi har helt enkelt en viss längd där håret slutar att växa. Jag vet inte om det stämmer, men så har jag hört. Mitt hår växer också enormt sakta tycker jag!
SvaraRadera