Fördomar och förutfattade meningar

Alla har vi förutfattade meningar och fördomar eftersom vi har fått stereotyper inpräntade i huvudet sedan barnsben. Vi tror att vi vet hur en människa är bara genom deras religion, hudfärg, utseende, utbildning, ålder, hemland eller hens förflutna. Vi har alla sett memes och skämt om att asiater är bra på matte och dåliga att köra bil, judar är snåla, blondiner och norrmän är dumma, folk med tatueringar och piercingar är huliganer osv. Det är ju bara så det är... Eller?

Det är mycket tal om att man ska vara sig själv och inte bry sig i vad andra tycker, vi ska älska våra kroppar och inte tro på de photoshoppade bilderna i tidningarna. När man går kundservicekursen i Handelsskolan säger dom däremot att man ska se ut på ett visst sätt och klä sig på ett visst sätt när man har hand om kunder. Man ska ta av sig piercingar, gömma tatueringar, gärna ha en normal hårfärg och inte vara för fet eller för smal. På Handelsskolan fick jag inte heller gå kundservicelinjen, utan jag fick gå ekonomi- och kontorsservice. Dom behövde inte säga det, men jag vet nog att det var för att ingen skulle anställa en rullstolsburen på en butik eller affär där folk kan se dem. Jag passar bättre på ett kontor där ingen kan se mig. 

Hela poängen med detta inlägg är min irritation över att jag inte får ett jobb pga min rullstol. Jag fick inte ens studera till närvårdare eller barnträdgårdslärare, för vem skulle lämna en patient eller ett barn åt en handikappad? För när man ser mig så antar man ju att jag är okapabel, jag klarar inte av någonting själv och kanske är jag mentalt handikappad också. Jag har under mitt liv varit på många praktikplatser, och sällan har jag fått uppgifter som ska göras på ett ställe där klienter/patienter kan se mig. I butiker fick jag plocka runt på lagret, på sjukhus fick jag ordna papper bakom stängda dörrar, på en skola fick jag jobba längst bort i kansliet, på dagis fick jag inte ens hjälpa barnen att äta eller gå på toa.

Varför skiter samhället i oss rörelsehindrade? Varför får jag inte utnyttja min kunskap och mina intressen? Varför får jag inte samma möjligheter som mina jämnåriga? Varför vill samhället gömma undan mig? Hur är det tänkt att jag ska kunna vara nöjd med mig själv, när samhället som helhet behandlar mig som en börda?